Är inne i en extremt självkritisk fas just nu. Det kanske hör till. Analyserar det jag sagt och gjort och det finns en hel del som jag inte känner mig nöjd med. Känner ruelse över en vissa saker. Önskar jag kunde hanterat annorlunda, agerat annorlunda, haft ett annat förhållningssätt. Min svartsjuka till exempel. Så totalt onödigt. Så destruktivt. Det har yttrat sig mest i kontrollfrågor och i behov av försäkringar. Att försöka veta vad du gör och vilka (kvinnor) du har träffat. Jag har frågat ut dig ibland. Och ventilerat min oro. Förstår nu att det mestadels handlar om mig själv. Min ibland svaga självkänsla. Jag skäms för att jag inte kunde lita på dig fullt ut. Jag har varit rädd för att du ska göra på samma mot mig sätt som mot henne. Att du ska vara otrogen mot mig som du var mot henne. Och jag har inte kunnat släppa den rädslan helt och hållet. Och jag har tyckt att du har varit "för trevlig" mot en del kvinnor. Sänt signaler som kan missförstås. Huruvida det är så eller inte behöver vi inte gå in på här, eller det är kanske inte ens relevant, men det har funnits tillfällen och situationer när jag haft svårt att lita på dig. När du är iväg på konferens, jag får ett sms från dig, jag svarar, men du hör inte av dig mer sedan. Och sedan berättar du att du har roat dig och dansat med andra kvinnor. Jag borde ha litat på dig. Men det har varit för svårt. I det läge som vi har varit i. När jag inte har kunnat koppla av i vår relation. Inte känt mig trygg i om det var vi eller skulle bli vi "på riktigt". Det gick troll i det hela... I mina tankar, i mitt förhållningssätt.

 

Jag har också känt att det har varit jobbigt med kommunikationen emellanåt. Att du inte varit nåbar. Men jag inser också att jag haft en del förväntningar som hade behövt justeras lite mer till verkligheten. Jag skulle inte blivit sur när du inte svarar på sms. I alla fall inte sms som inte kräver ett svar. Är det en fråga som kräver ett svar förväntar jag mig ett svar. Men skickar jag ett sms med hur mycket jag tycker om dig borde jag inte begära att du ska returnera den gesten. Jag skickar ju för att jag vill uttrycka min kärlek. Det är alltid trevligt med ett gensvar, men det är ju inte därför jag skickar. Syftet är ju att visa dig, inte att få bekräftat mig. Det inser jag nu.

 

Jag borde handlat annorlunda på vissa områden. Det enda jag vet säkert nu är att jag orkar inte vara svartsjuk mer. Jag lägger ner det. Jag mår inte bra av det. Och inte du heller. Eller vår relation. Jag vill be innerligt om ursäkt för detta. Det var inte bra av mig. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka en del ord, en hel del frågor och uttryck av misstänksamhet men det kan jag inte. Jag kan bara lära mig av misstagen och inte göra om dem igen. Och det kommer jag inte göra. Säger du att du är mig trogen så litar jag på det. Jag litar också på att du inte går över gränsen när det gäller din kommunikation eller umgänge med andra kvinnor. Jag litar på att om du blir intresserad av någon annan kvinna så talar du om det för mig och avslutar vår relation. Jag litar på att du inte inledera något med någon annan innan vi har avslutat. Så nu vet du det. Även det är för sent. Jag kommer inte göra om samma misstag igen. Det är ett hårt sätt att lära sig läxan. Men välbehövligt. Du kan äta lunch med vilken kvinna du vill. Till och med med H. Med A. Ha kul på julfesterna, konferenserna, med polarna på afterwork. Det är OK. Jag litar på dig. Jag är ledsen att jag inte gjorde det tidigare till fullo. Jag vill be om ursäkt och jag hoppas på din förlåtelse. Jag kommer inte tjata på dig om att du tittar på andra kvinnor. Visst, skulle du äta upp en annan kvinna med blicken kommer jag nog sparka dig på smalbenet ;-) , men jag kommer inte kommentera mer var du lägger din blick. Du behöver inte vara orolig längre för det. Jag kommer inte kommentera mer. Lita på det. Jag orkar inte.  Jag behöver inte se varje kvinna vi/du möter som ett hot eller fundera på om du jämför mig med henne. Jag lägger ner. Jag är färdig med det. Hoppas du förstår hur allvarlig jag är i detta. Jag gör det faktiskt mest för min egen skull. För det har fått mig att må väldigt dåligt. Visst, kommer säkert känslan av svarsjuka knacka på dörren då och då och vilja komma in. Men jag ska mota den i hamn. Den ska inte få komma till uttryck på dett sätt. För jag har bestämt mig. Och när jag väl har bestämt mig så... Jag litar på dig. Jag vill att du ska veta det. Jag litar på dig. Och jag har lärt mig min läxa.

 

Det har faktiskt när jag hårdgranskar de senaste veckorna varit lite av en nedåtgående spiral. Jag har tolkat mycket negativt. Jag har varit orolig för jobbet, om min fortsättning, och det har tagit på krafterna att inte veta om jag skulle få vara kvar eller inte. Jag har mått sämre rent fysiskt och det har också dämpat min energinivå. Då blir motståndskraften lägre. Jag märker också att jag får svårare att hantera saker, som vissa destruktiva känslor, som människor i min omgivning som jag upplever som jobbiga. I vanliga fall kan jag hantera det. När jag mår sämre går det sämre. Det är ingen ursäkt men en förklaring. Jag har haft svårare att hålla humöret uppe. All denna väntan och osäkerhet kring vår relation har tagit ut sitt pris. Och kanske var det så att när jag nu började slappna av lite, har min ilska visat sig allt mer. Ilskan och otåligheten över att behöva vänta. Jag har kanske visat mer av de känslorna för att jag faktiskt började känna mig trygg. Har du tänkt på det? Att det var ett tecken på att det började bli djupare mellan oss. För att jag var mer säker på att du skulle stå kvar, även när jag visade min ilska (likaväl som när jag visar min kärlek). Oavsett den frustration jag kände har jag hela tiden siktat mot deadlinen i augusti när din skilsmässa skulle gå igenom. Det har varit ett maraton. Och nu känns det som att allt faller den sista kilometern in mot mål. På målsnöret nästan. Det känns förjäkligt. Men jag vill att du ska veta att jag faktiskt tycker det på sätt och vis var bra att du bröt. Jag slungades ur den onda cirkeln. Jag känner mig faktiskt friare på något sätt. Tack för att du var modig att ta det beslutet. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv de senaste dagarna. Katarsis på något sätt. Självrannsakan. Nu fattas bara botgörning. Jag vet i alla fall att om det skulle bli vi igen, om du vill och om jag vill samtidigt - så skulle i alla fall dessa bitar inte få den platsen i vår relation. När din fru är ute ur bilden kommer även min svartsjuka vara ute ur bilden. Eller förresten, den är redan borta. När din fru är borta så kommer jag känna mig mycket lugnare. Och du får äta lunch med damerna bäst du vill. Jag kommer känna mig lugn i att du tycker om mig. Även om jag så klart vill att du visar det och talar om det emellanåt. Men inte på det sätt som jag tidigare "krävt". Det har också varit ett utslag av min osäkerhet. Jag kommer inte fråga dig om du tycker om mig eller inte. Jag kommer lita på att du gör det och att du visar det. Det räcker för mig.

 

Det känns för jäkligt. Men jag har också vaknat upp. Och fått mig en tankeställare.

 

© COPYRIGHT 2013 Lottasdagbok