"Lotta, jag gör slut nu." Orden ringer inne i mitt huvud. Hör de om och om igen. Dinafina röst. Som säger dessa ord. Det hugger i mig varje gång jag tänker på det. Som en spark i magen. Har svårt att sova. Svårt att somna in. Vaknar ofta. Och när tankarna börjar komma är det omöjligt att sova. Är så ledsen. Saknar dig så. Ja, det var modigt att du kom hem till mig. Ja, det var bra att du var ärlig. Ja, jag fick höra det som jag varit rädd för att höra hela den här tiden. Det är inte lätt. Jag kan inte sluta tänka på dig. Jag vill bara vara nära. Känns som jag drunknar. Hela kroppen är tung. Det tynger över bröstet och magen. Halsen värker. Det svider i ögonen. Kom tillbaka. Älskade. Vill inget hellre än att få en ny chans.

 

I dagens Göteborgs-Posten finns "Femkampen". Frågesporten som vi brukar göra tillsammans. När vi tävlar mot varandra. En stor källa till nöje. Man kunde få både vinst och tröstpris. Du var alltid så gullig när det gällde det. Sprang upp och hämtade tidningen på morgonen, tog en penna och frågade om jag var redo för frågorna. Det känns verkligen som vår grej. Och nu när jag ser frågorna i tidningen blir jag så ledsen. Vill ta kontakt med dig och säga att jag saknar dig. Det vill jag hela tiden, just nu känns det outhärdligt att inte göra det. Men  jag ska inte göra det. Jag vet att jag måste lämna dig ifred. Men jag längtar så efter dig. Din röst, din värme, din närhet.

 

Jag ringde dig några gånger i onsdags efter att det hade hänt. Du svarade inte. Jag talade in några förtvivlade meddelandet. Skickade ett sms och bad dig kontakta mig för jag behövde prata. Inget svar. Skickar ett mail. I torsdags morse, efter en sömnlös natt, skickar jag ett sms om hur dåligt jag mår och ber dig kontakta mig. Inget svar. Ingen kontakt. Jag skickar ett sista mail och sedan dess ingenting. Jag skriver för mig själv istället. Du är inte mottaglig. Och det är uppenbart att du inte vill ha kontakt med mig. Du har verkligen brutit med mig. Så som jag har tjatat på dig tidigare om hur du ska förhålla dig till din blivande fd fru. Inte ta kontakt eller ge några uppmuntrande signaler. Nu blir det jag som får smaka på den medicinen. Men som sagt, du har ju lärt av den bästa. Trodde bara inte att det skulle bli så här. Att du skulle göra så här mot mig. Jag hoppas innerligt att när du får tid att tänka, att du ska börja sakna mig, att du ska minnas allt bra, att du ska längta och vilja ha mig igen. Du verkar ju ha glömt allt dåligt i din förra relation - hur tristessen hade ätit dig inifrån. Men nu ser du bara det som var bra... Förhoppningsvis vaknar du upp och ser verkligheten som den faktiskt är. Förhoppningvis inser du att det är fel mellan er. Inser att det är rätt mellan oss. Att du vill vara med mig istället.

 

© COPYRIGHT 2013 Lottasdagbok