C,
Hade du känslor för mig eller gjorde jag det för jobbigt för dig?
Om du hade varit fri - tycker du då att det vi hade var tillräckligt bra för att vilja ha och vilja fortsätta? 

Du sade att du önskar att du hade träffat mig när du var fri. Om du hade varit fri - hade jag varit den du ville vara med och leva med? Hade känslorna räckt då och du velat vara med mig? (om svaret är ja på den frågan så säger det dig vad du behöver veta.Då behöver du inte undra över dina känslor för mig... Då är det det gamla som spökar...

Även jag blandade ihop känslorna. När du behövde dra dig undan och jobba med din process, så blev jag osäker och trodde du ville dra dig undan mig/oss. Jag blev rädd för att du skulle börja tveka på vägen. Jag skulle tagit det lugnare och givit dig mer utrymme, givit dig mer tid och förståelse. Förlåt.

Omständigheterna kanske gjorde att du inte tilläts sörja och få det utrymme du behövde för att bli klar med din process. Jag hoppas att det bara handlar om processen och inget annat. Jag hoppas så klart att du känner för mig fortfarande och att du/vi kan hitta tillbaka till glädjen över varandra. Så småningom. För det gick så fort på slutet. Vilket får mig att tro att det mer handlar om din process än något annat. Dagen innan du träffade henne i stugan för att prata om bodelningen var du hos mig. Du kom till mig för att hjälpa mig med fågeln som hade dött. Du såg så glad ut där du kom i bilen och när vi möttes, vilket jag också sade till dig. Jag blev väldigt glad när jag såg dig svarade du. Och jag kände det. Ända in i hjärtat. Och jag blev också väldigt glad över att träffa dig. Nu blev mötet alldeles för kort. Du skulle hem igen men känslan var god. Jag kände mig lycklig och trygg. Och du verkade glad och känna för mig. Men sedan hade du ett möte med henne och allt blev förstört...