Vilken kontrast ändå mot för ett år sedan. Förra året vid den här tiden levde mannen jag älskar tillsammans med sin fru. Han och jag hade träffats i tre månader och det var hett och nytt mellan oss. (Det är fortfarande hett när vi ses idag men på ett annat sätt). Då kändes det som om han längtade mer efter mig. Att han ville träffa mig. Även om det var på hans villkor. Vi sågs när han kunde och ville. När han kunde smita från familjeplikterna och frun. Vi sågs dagen innan julafton, och dagen innan nyårsafton. Älskade passionerat, skrattade, pratade. Var nära. Jag fick en julklapp. Han skickade ett sms på nyårsafton. Han visade att han tänkte på mig.

 

Nu så här ett år senare är läget annorlunda. Definitivt. Jag räknar mig som hans flickvän. Han har sagt att han vill skiljas till frun. Har separerat och bor själv. Men vi har en time-out. Vi ses inte. Vi hörs inte. Vi är fortfarande ihop men han hör inte av sig. Det svider. Det gör ont. Inte en endaste liten hälsning. Det är som om vi inte är ihop. Det känns som om han är på väg bort. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att hans tid ifrån mig får honom att inse hur mycket han saknar mig. Jag har ångest och rädslan kommer över mig hela tiden. Tänk om han väljer henne. Tänk om han gör slut med mig. Det knyter sig i magen och det gör ont i hela kroppen då. Samtidigt vet jag att detta måste ske. Han måste välja en gång för alla. Han måste känna efter vad han egentligen vill. Vem han egentligen vill leva med. Jag vill inte vara med en man som är tveksam, som hela tiden är osäker och velar mellan två. Jag vill leva med en man som är säker på att han älskar mig, som ser fram emot att träffa mig, som är glad för att jag är en del av hans liv. Han måste komma dit. Annars går det inte. Annars kommer jag alltid att undra om han längtar efter sin fru eller om han ångrar sig.

 

Jag hoppas att jag har någon på min sida. Någon högre makt som styr med varsam hand så att kärleken och lyckan kommer till mig. Jag hoppas på mycket. Att poletten trillar ner hos honom. Att han inser att det han och jag har är fint, kärleksfullt, varmt och fyllt av glädje. Att vår kemi är oslagbar. Jag hoppas att han väljer mig. Och då kan jag överleva kontrasten då och nu. Jag älskar honom. Hoppas att han inser att han älskar mig och att han vill vara med mig.