Idag är det julavslutning på jobbet. Han kommer att vara där... Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Jag vet att jag kommer ha svårt att hålla ögonen borta från honom men jag ska försöka. Jag ska försöka fokusera på mitt, ha kul och vara närvarande i stunden. Ibland försöker han göra mig svartsjuk. Jag har beredskap för det ikväll. Det är väl hans sätt att få bekräftelse. Men det är dubbelt. Han provocerar mig att bli svartsjuk och sedan blir han besvärad/arg för att jag blir det. Så jag tänker att han kanske kommer försöka med det ikväll. Nu när vi har time-out kanske han vill se om jag fortfarande bryr mig... Jag hoppas att jag klarar av att inte bli provocerad. Egentligen vill jag bara ha lugn och ro. Både i livet och i relationen. Men jag utgår ifrån att jag ska lära mig något om mig själv av det här. Om andra spelar spel ska jag inte gå på det. Och jag ska själv inte spela något. Men vad lätt det är att få med sig destruktiva mönster från barndomen. Sådana som skapats när man var barn för då fanns det inget annat som gällde. För att klara av en jobbig mamma eller pappa så anpassade man sig. "Om jag bara är tillräckligt snäll, duktig, tyst, lydig, formbar så kanske mamma inte blir så arg, eller så kanske de gillar mig..." Sådant sitter i. Men jag är så trött på det. Tänker lägga av mig den gamla filten från barndomen nu. Släppa mig själv fri. Det är dags nu. Ska bara försöka visa med mina ögon och mitt leende att jag älskar honom men låta honom vara för övrigt. Låt honom hålla på, om han nu gör det. Jag ska försöka vara stark, lugn och trygg. Ambitionen kommer vara det. Försöka åtminstone vara lugn utåt även om det är kaos på insidan. Förhoppningsvis blir det så roligt att jag inte kommer att ha tid att tänka på honom eller vad han gör eller känna efter. Det vore trevligt med några lättsamma timmar. Som bara flyter på...