Vi hade bestämt att vi skulle ses idag. Han skulle ta ledigt på eftermiddagen och komma hem till mig kl 14 för att hjälpa mig installera ett nytt handfat. Han ringer 20 minuter innan vi ska ses och säger att han vill göra det imorgon istället. Han säger att han inte hinner idag då han ska äta middag med sin dotter vid 18-tiden.

- Det är bättre vi tar det imorgon för då har vi hur lång tid som helst på oss, säger han. 

 

I vanliga fall kanske det inte skulle vara någon stor grej men hela jag översköljs nu av besvikelse och kyla. 

 

- Handlar det om någonting annat, frågar jag. Kan inte låta bli.

- Nej, svarar han.

- Men vi kan hoppa över det imorgon också, fortsätter jag. Vi skulle kunna ta det i helgen. Vad har du för planer då?

- Inga speciella, säger han.

 

Nähä, inte ens träffa mig, tänker jag. Varför kan han inte bara säga att han vill träffa mig? Är det så svårt????

 

- Men då kan vi ju ta det i helgen istället, säger jag.

- Det är bättre att vi tar det i veckan, ifall det visar sig att något behöver köpas till så är det enklare en vardag, svarar han.

 

Jag vet inte om det är så. Anledningen till att vi skulle träffas idag var att det var lättare på en eftermiddag mitt i veckan då vattnet skulle stängas av. Nu säger han att det inte behövs... Varför blir jag så ledsen och trött på det här? För att jag aldrig kan räkna med att det blir som vi bestämt? För att han ändrar och utgår ifrån vad som är bäst för honom, inte för mig. Om han ändå hade sagt något i stil med: "jag hade sett fram emot att träffa dig idag, men det fungerar bättre för mig imorgon. Hoppas att du inte blir besviken, jag tycker om dig och längtar till imorgon." Men det gör han inte. Han är inte sådan...

 

- Ser du fram emot att äta middag med din dotter, fortsätter jag.

- Jag har inte tänkt på det viset men det är inte så vanligt att det bara är hon och jag, så visst jag ser fram emot det. svarar han.

- Hoppas ni får trevligt, säger jag.

 

Känner hur jag är helt oengagerad och ointresserad och egentligen bara vill bli arg och tala om hur besviken jag blir. Varför gör jag inte det? Varför låter jag honom hållas?

 

Jag vill tala om att jag hade sett fram emot att träffa honom idag. Inte bara för att få hjälp med badrummet utan att få möjligheten att se honom, vara nära. Men för honom verkar det inte spela någon roll. Det hade varit mysigt att ses nu på eftermiddagen. Fixa lite och ta en fika eller något innan han skulle iväg och träffa sin dotter. Det är bara på hans villkor hela tiden. Fy fan vad trött jag är. Han visste ju hela tiden att han skulle träffa sin dotter. Det var han som föreslog att han skulle fixa det idag. Varför håller han på så här? Hur ska jag visa honom att hans beteende får konsekvenser?

 

- När du ringer 20 minuter innan vi ska ses och ställer in blir jag besviken. Jag hade sett fram emot att träffa dig och planerat dagen utifrån detta. Det känns i dessa lägen som om du inte tar hänsyn till mina känslor. Jag hade uppskattat mer framförhållning från din sida när något ska ändras. Vi hade kunnat ses en stund ändå, bara för att det är trevligt att träffas. Jag får känslan av att det är något annat det handlar om. Jag är i alla fall rädd att det är något annat det handlar om. Att det handlar om att du inte vill träffa mig. Jag är rädd för att du börjar med ditt undvikande beteende igen. Jag tycker att vi befinner oss i ett känsligt läge i vår relation just nu och jag tycker det är viktigt att vi (du) visar hänsyn nu. Försöker göra saker genomtänkt. Jag har aldrig tyckt om att du ändrar i tid och otid så som det passar dig. Ännu mindre gillar jag det nu när jag upplever att det är osäkert och ömtåligt mellan oss. Jag hade känt mig lugnare och mer uppskattad om du hade visat omtanke, förståelse och hänsyn. Samt en vilja att träffa mig. När du ringer för att ställa in och boka om, som om det vore den naturligaste saken i världen, känner jag mig bortprioriterad. När du beter dig så känns det inte som om du visar hänsyn till mig och det vi har bestämt. Jag önskar att du hade sagt något i stil med att det hade varit härligt att träffa mig idag men att du ser fram emot att träffa mig imorgon istället. Du sade inget känslomässigt när du ringde för att boka om. Det handlade bara om praktiska detaljer. Det svider också. Jag hade sett fram emot att träffa dig. Men nu du inte säger något känslomässigt till mig känns det som om det/jag inte betyder något för dig.

 

----

 

Varför blir det så känsligt för mig? För att det återigen är på hans villkor? Jag vill inte ha det så här. Dålig kommunikation, brist på omtanke. Fattar han inte att minsta lilla grej nu är viktig. Det är viktigt att det blir rätt. Skulle inte förvåna mig om han inte gjort något med skilsmässan heller. Men nu är jag negativ. Men jag åkte ner i reaktionskurvan nu när han inte kommer. Blir ledsen och besviken. Vad är det här för beteende egentligen?

 

Eller ska jag bara försöka ta lätt, lätt på det. Visst, inga problem, vi tar det en annan dag. Jag bryr mig inte och kommer inte göra det framöver heller... Kom när du vill, gör som du vill... men en dag är jag inte kvar.

 

Blev så himla ledsen nu igen.

 

© COPYRIGHT 2013 Lottasdagbok