Vi har varit ifrån varandra fyra veckor. En vecka var han borta på jobb så då utgår jag ifrån att han inte har ägnat sin förestående (?!) skilsmässa en enda tanke. Men tänk om det ändå kunde vara så här:

Han har jobbat hårt de senaste tre veckorna på att frigöra sig från sin fru.

Argumenterat, grälat, gråtit, förhandlat men till sist fått henne att skriva på.

Och till sist skickat in sina skilsmässopapper.

 

Och tänk om det ändå kunde vara så här:
Att han har tänkt. Jag är tyst nu och koncentrerar mig 100% på min skilsmässa så att jag är redo att möta Lotta den 7 januari och kan säga att jag är klar och en fri man redo att börja mitt liv med henne.

 

Tänk om han resonerar så här:

Nu tar jag mig den här tiden en gång för alla att göra rent hus så när jag kommer till Lotta är jag redo. Det är möjligt att hon blir ledsen för att jag inte hört av mig, troligtvis är det så, men jag kommer när vi möts förklara varför det var nödvändigt att vara tyst. Det är en riktigt slitsam, sorglig och jobbig process det här och jag har inte klarat av att höra av mig. Jag hoppas att hon förstår. När vi ses kommer jag att tala om för henne hur mycket jag älskar henne och uppskattar henne. Och att jag vill tillbringa resten av mitt liv med att göra henne lycklig.

 

Tänk om det kunde vara som ovan. Tänk om han kunde agera, känna och tänka så. Man får väl drömma...

 

På måndag vet jag. Det som verkligen har hänt och känts kanske (troligtvis?) blir en brutal kontrast till mina önskningar. Men jag kan tänka så här ända tills jag verkligen vet. På måndag kanske jag måste ställa om kompassen helt. Hur jag nu ska klara av det...

 

Två dagar kvar...

 

© COPYRIGHT 2013 Lottasdagbok